Medling i statlig regi lagreglerades för första gången i Norge 1915 (motsvarande årtal i Sverige är 1906). Bestämmelserna om medling har sedan dess funnits i arbetstvistloven[1]. Lagen har ändrats några gånger sedan dess, inklusive bestämmelserna om medling, men medlingssystemet är i grunden detsamma som när det först infördes.
Den norska medlingsinstitutionen heter Riksmekleren och har till uppgift att medla i tvister mellan arbetsmarknadens parter vid förhandlingar om kollektivavtal. Verksamheten syftar ytterst till att upprätthålla arbetsfreden. Stridsåtgärder får inte genomföras innan medling har genomförts. Institutionen har inte något specifikt uppdrag att verka för en väl fungerande lönebildning motsvarande det uppdrag som det svenska Medlingsinstitutet har.
Medlarna är domare
Medlingsväsendet består av en ”riksmedlare” (riksmeklare) och sju regionala medlare (kretsmeklare). Medlarna är vanligtvis domare. Riksmedlaren har sitt uppdrag på heltid medan de regionala medlarna delar sin tid mellan sina ordinarie arbeten och medlingsuppdragen. Utöver riksmedlaren och de regionala medlarna finns ett tiotal ”särskilda medlare” (særlige meklare) till förfogande för tillfälliga uppdrag och vid behov bistå riksmedlaren.
Verksamheten leds av riksmedlaren som utses av regeringen på tre år och förordnandet kan förnyas. Riksmedlaren ska hålla sig orienterad om utvecklingen på arbetsmarknaden och ingriper vid risk för stridsåtgärder. Riksmedlaren hanterar de större tvisterna om tecknande av kollektivavtal på riksnivå.
En viktig skillnad mellan Norge och Sverige är alltså att de norska medlingarna i samband med avtalsförhandlingar genomförs av den av regeringen utsedde riksmedlaren (som i sin verksamhet ibland bistås av någon regional medlare eller särskild medlare). Den norske riksmedlaren är vanligtvis en hög jurist eller statlig ämbetsman, medan medlingar i Sverige utförs av externt anlitade personer som får sina uppdrag av Medlingsinstitutet. I Sverige har medlarna oftast en bakgrund hos arbetsmarknadens parter och uppdraget att medla varar så länge den aktuella tvisten pågår.
Industrin går först
Avtalsförhandlingarna i Norge förs vanligtvis förbundsvis. En viss koordinering sker dock och först ut brukar industrin vara, följd av övrig privat sektor och sedan offentlig sektor. Totalt finns mellan 600 och 700 centrala (riksomfattande) kollektivavtal (i Sverige finns ca 670 avtal). Liksom i Sverige sätter industrin ett slags märke för de efterföljande förhandlingarna. Man brukar säga att industrin i Norge är frontfaget och att den kostnadsökningstakt som bestäms där i praktiken slår igenom i de efterföljande förhandlingarna.
Avtalsperioderna är normalt tvååriga. Under avtalens löptider råder fredsplikt. Det sker dock i regel ”mellanförhandlingar” med möjlighet att justera lönerna (inga andra villkor) efter tolv månader och vid sådana förhandlingar har parterna rätt att ta till stridsåtgärder.
Riksmedlaren kan skjuta på stridsåtgärder
Den som avser att vidta stridsåtgärder i Norge måste lämna ett konfliktvarsel till motparten och Riksmekleren om detta minst 14 dagar i förväg. Inom två dagar efter mottagandet av ett sådant varsel ska medlaren besluta om stridsåtgärderna under en viss tid ska vara tillåtna eller inte. Stridsåtgärderna ska inte tillåtas om de kan medföra risk för allmänt intresse. Praxis är att riksmedlaren beslutar om förbud mot stridsåtgärderna när det gäller tvister om riksomfattande kollektivavtal. Medlingen pågår sedan i minst tio dagar och har man inte kunnat enas om en överenskommelse efter den tiden har parterna rätt att begära att medlingen ska avslutas. Medlaren har då fyra dagar på sig att avsluta medlingen innan stridsåtgärderna kan vidtas.
Riksmedlaren har vid större medlingar normalt ytterligare en medlare vid sin sida (vid frontfagsmedlingar och i medlingar inom flyget, staten och kommunsektorn), men arbetar i övrigt utan bistånd av annan medlare (i Sverige arbetar medlarna oftast i par). Riksmedlaren kallar de tvistande parterna till Riksmeklerens lokaler i Oslo och parterna är skyldiga att inställa sig (i Sverige bedrivs medlingsarbetet normalt i parternas lokaler, vanligtvis hos arbetsgivaren). Arbetet syftar till att successivt ena parterna – ett förslag till lösning läggs i regel mot slutet av medlingen eller den sista medlingsdagen. I de fall medlaren inte ser några förutsättningar att ena parterna om en kompromiss läggs inget förslag.
Omröstning kan avgöra om det blir strejk
När riksmedlaren lagt ett förslag till lösning kan det antingen antas eller förkastas av de tvistande parterna. Beroende på vilken intern ordning som gäller hos berörda organisationer kan riksmedlarens förslag till lösning antingen antas eller förkastas ”på plats” eller sändas ut i organisationerna för omröstning (i Sverige är sådana medlemsomröstningar ovanliga). Om sådan omröstning ska ske brukar en särskild frist sättas ut för denna. Om medlingsbudet ratas kan stridsåtgärderna träda i kraft. Därmed är medlingen i princip avslutad (i Sverige varar medlarnas uppdrag till dess tvisten är löst eller Medlingsinstitutet beslutar att entlediga dem från uppdraget). En avslutad medling kan återupptas om parterna begär det eller på medlarens initiativ. Om tvisten inte är löst när en månad har gått ska riksmedlaren kalla in parterna till nya medlingsförhandlingar.
Staten kan avbryta konflikt
I Norge förekommer att statsmakterna avbryter arbetsmarknadskonflikter som kan skada liv och hälsa eller samhällsviktiga funktioner (i Sverige sker så gott som aldrig sådana statliga ingripanden, här har arbetsmarknadens parter egna ordningar för att undvika att stridsåtgärder får sådana konsekvenser). Det finns ett system med tvingande skiljedom (tvungen voldgift) i en särskild nämnd bestående av dels arbetsmarknadens parter, dels neutrala ledamöter (Rikslønnsnemnda). Utöver att nämnden kan avgöra intressetvister på parternas begäran (frivillig lønnsnemnd) kan den i de fall Stortinget stiftar en särskild lag om det i ett givet fall med tvingande verkan avgöra en avtalstvist, vilket leder till fredsplikt och att stridsåtgärder måste avbrytas (tvungen lønnsnemnd).
Regionala medlare hanterar lokala tvister
Även de regionala medlarna i Norge utses på förnybara treårsförordnanden. Dessa medlare ska följa förhållandena på arbetsmarknaden inom sina regioner. De hanterar i första hand lokala tvister inom sina regioner, men kan också kallas in av riksmedlaren att medla vid riksomfattande tvister. De lokala tvisterna handlar vanligtvis om krav från en facklig organisation på en enskild arbetsgivare att teckna kollektivavtal.
Även i de lokala tvisterna är parterna skyldiga att inställa sig när de kallas till medlingsförhandling. Samma frister gäller som vid medling i riksförhandlingar. Samma möjlighet finns att lägga ett tillfälligt förbud mot stridsåtgärder, dock är detta mer sällan använt i lokala tvister.
Fler tvister i Norge
Riksmekleren hanterar fler tvister än det svenska Medlingsinstitutet. Antalet centrala medlingsärenden per år under perioden 2012 – 2021 (uppgift saknas ännu för 2022 på Riksmeklerens webbplats) varierade mellan cirka 20 och drygt 100. Antalet svenska centrala medlingsärenden per år under denna period skiftade mellan 0 (2018) och 25 (2013). Högst antal ärenden i Norge är det under år med ”huvudöverenskommelser” (hovedoppgjør), medan åren med ”mellanförhandlingar” (mellomoppgjør) leder till färre ärenden. Antalet lokala ärenden per år under samma tidsperiod varierade mellan cirka 20 och 60. Antalet svenska lokala medlingsärenden per år var under denna period mellan 4 och 35.
Detta är den första artikeln i en serie om medling i Norden. Framöver kommer motsvarande beskrivningar göras av medlingssystemen i Danmark och Finland.
[1] Vissa särskilda bestämmelser för statlig sektor finns i tjenstetvistloven.
Länkar:
Riksmekleren – The National Mediator of Norway
Prenumerera på Medlingsinstitutets månadsvisa nyhetsbrev (Get a Newsletter)