I Sverige är korttidsarbetet den mest kostsamma av regeringens krisåtgärder – även om kostnaderna ser ut att bli lägre än de prognoser som gjordes i början av sommaren.
Det framgår av en ny rapport från Medlingsinstitutet.
Fram till och med mitten av september hade Tillväxtverket beviljat ansökningar om korttidsarbete för 575 000 personer. Industrin står för knappt 30 procent av de beviljade ansökningarna, men de branscher som har flest ansökningar per anställd är kultur, nöje, fritid och hotell- och restaurangbranschen.
Med hjälp av korttidsarbete kan anställda gå ned i arbetstid utan att göra en inkomstförlust som motsvarar hela arbetstidsminskningen. Staten betalar större delen av mellanskillnaden. På så vis minskar arbetsgivarens kostnader utan att de anställda drabbas av uppsägning eller stort inkomstbortfall.
När stödet infördes i mars grep fack och arbetsgivare snabbt möjligheten att förhandla fram avtal som ger rätt till stödet och i princip omfattas hela det privata näringslivet av sådana avtal. Tidigare har permitteringar framförallt förekommit i traditionella arbetaryrken.
– Gemensamt för många av länderna i Europa är att man har gjort stödet både mer generöst och utvidgat det till att omfatta bredare grupper på arbetsmarknaden under covid-19-krisen, säger Anna Fransson som är utredare på Medlingsinstitutet.
Det svenska stödet för korttidsarbete har permanentats, men reglerna kommer att bli mindre generösa från årsskiftet.
Även om stödet utan tvekan fyllt sin uppgift att lindra pandemins ekonomiska effekter på näringslivet finns det all anledning att snabbt göra en ordentlig utvärdering och dra nytta av de erfarenheter som gjorts, menar Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.
Christian Kjellström
Nationalekonom/utredare
Fråga mig om korttidsarbete och kollektivavtal