Frågan om lägstalöner har varit på tapeten i olika sammanhang den senaste tiden. Dels i den pågående avtalsrörelsen, dels i samband med höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare. Här går vi igenom hur det ser ut med lägstalöner på svensk arbetsmarknad.
Den finska regeringen vill reformera lönebildningen i landet med Industriavtalet som förebild. Men en ny modell kan inte utformas genom att några få bestämmer och andra blir överkörda. Det behöver vara ungefär lika plågsamt och lika gynnsamt för alla parter om modellen ska hålla i längden, skriver Medlingsinstitutets GD Irene Wennemo i ett blogginlägg.
Utvecklingen mot jämställda inkomster går påfallande långsamt med tanke på att kvinnor i allt större utsträckning arbetar heltid, har långa utbildningar och höga positioner i arbetslivet. Ökade och ojämnt fördelade kapitalinkomster är den främsta anledningen. Det skriver Medlingsinstitutets GD Irene Wennemo i ett blogginlägg.
Årets avtalsrörelse är långt ifrån slut – under hösten ska knappt 70 förbundsavtal omförhandlas. Störst bland de återstående avtalen är det statliga RALS-avtalet, som omfattar ca 130 000 anställda.
Att det finns ett brett stöd i riksdagen för ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare behöver inte betyda att det är rätt. Dagens regler är inte oproblematiska, men det finns en risk att regeringens förslag leder till ännu större problem, skriver Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo i ett blogginlägg.
Medlingsinstitutets utredare Anna Fransson är en av experterna i den grupp som på EU-kommissionens uppdrag ska bistå medlemsländerna när minimilönedirektivet nu ska införas.
Inför denna avtalsrörelse sa många fack att det enda som var viktigt var lön eftersom priserna hade ökat. Men det visade sig att de frågor som blev riktigt svåra handlade om något annat. Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo reflekterar över arbetstid i månadens blogginlägg.
Att stora och viktiga avtal förhandlats fram utan att Medlingsinstitutets medlare har behövt medverka är ett styrkebevis för den svenska modellen. Det visar att ansvaret för en väl fungerande lönebildning ligger hos parterna, skriver GD Irene Wennemo i månadens blogginlägg.
Partsreglering, en hög organisationsgrad och industrinormering är några gemensamma drag i de nordiska arbetsmarknadsmodellerna. Men det finns också saker som skiljer sig åt mellan länderna, till exempel är statens inblandning större i våra grannländer än i Sverige.
Andelen anställda som omfattas av kollektivavtal ligger sedan flera år på omkring 90 procent. Ungefär lika hög är organisationsgraden bland arbetsgivarna. Den fackliga organisationsgraden har stabiliserats på närmare 70 procent, men med ökade skillnader mellan tjänstemän och arbetare.