2007 års avtalsrörelse var den största sedan 1993. Samtliga sektorer och flertalet branscher var berörda. De flesta av arbetsmarknadens drygt 100 parter tecknade nya treåriga löneavtal.
Även denna gång var den konkurrensutsatta sektorn först med avtal. I mitten av mars, två veckor innan de gamla avtalen löpte ut, tecknades flera avtal av parterna inom Industriavtalet. Därmed var grunden lagd för övriga parter – det fanns en norm. Industrins norm på 10,2 procent innefattade inte enbart kostnader för höjda löner utan också för andra förändringar av anställningsvillkoren – under mottot att allt ska räknas.
Lönenormen kom att prövas och modifieras vid avtalsförhandlingarna mellan Svensk Handel och Handelsanställdas Förbund. LO:s samordning innebar, med de första avtalen inom Industriavtalet som grund, en låglönesatsning i form av ett krontalsbelopp för dem med en månadslön under ca 21 000 kronor samt en jämställdhetspott beräknad per avtalsområde utifrån andelen kvinnor med en månadslön under 20 000 kronor. LO:s ursprungliga krav var en ettårig avtalsperiod men eftersom de normerande avtalen var på tre år kom LO:s låglöneo- ch kvinnolönesatsningar att gälla under tre år.
Industriavtalets 10,2 procent och – för lågavlönade avtalsområden – avtalet mellan Handels och Svensk Handel blev därefter vägledande för den övriga avtalsrörelsen. Medlare tillsattes i 30 förhandlingar, varav 22 sedan varsel lagts. I fem fall bröt stridsåtgärder ut och ledde till runt 11 300 förlorade arbetsdagar vilket var en minskning jämfört med 2004.
Den senaste konjunkturlönestatistiken (avser oktober månad 2007, presenterad i början av januari 2008) visar ökningstal (ca 3 procent som genomsnitt för januari–oktober 2007 för hela ekonomin) som är lägre än vad en del bedömare väntat. Konjunkturlönestatistiken indikerar att löneökningarna varit förhållandevis måttliga med tanke på det starka läget på arbetsmarknaden.